Natt

Vi har båda två varit sjuka i nästan en vecka nu, jag och E. Jag hoppas att Herman mår bra trots det. På fredag ska E till läkaren för att ”skriva in” Herman tror jag att det hette. Jag ska inte vara med för det är visst bara mamman som ska dit första gången, det är lite tråkigt men det är väl bara att acceptera.

Förut bråkade jag och E aldrig, men sen Herman kom in i bilden har det blivit en hel del upprörda känslor. Jag antar att det är bra att bråka lite ibland och få upp saker som ligger och skaver till ytan. Efteråt känns det alltid mycket bättre och min plan är ju ändå att leva med E och Herman resten av mitt liv så jag antar att det är bra att få prata ut med varandra istället för att gå omkring och vara småsura och irriterade på varandra. Grinighet leder aldrig till något bra. Nu ska jag duscha och sen sova bredvid E som redan har gått och lagt sig.

Sjuk

Nu är jag ensam hemma eftersom E har åkt iväg för att fika med några kompisar. Jag är sjuk! Det är inget vidare. Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig men jag har ont i halsen och känner mig febrig och svag.

Igår pratade vi om att vi ska berätta för våra vänner om Herman den första april. Det är sex veckor dit så E’s mage lär väl ha börjat växa ordentligt tills dess, hon får nog bli mer hiphop om det inte ska synas. De enda, förutom jag och E, som vet något om Herman just nu är två av E’s kompisar (tidigare nämnda i början av det här inlägget) och min pappa och hans fru. Pappa blev nog lite chockad när jag berättade det för honom för han började babbla en massa om hur man sköter kaktusar, men hans fru sa att dom hade pratat om barnbarn bara några dagar tidigare så han är nog glad. På lördag kommer min mamma för att hälsa på oss och då ska hon också få veta.

Nu ska jag koka te och ägg. Det är mitt bli-frisk-trick.

Tidig morgon

Jag kan inte somna så jag satte mig vid datorn. Om jag håller mig vaken tills i kväll kanske jag kan få bättre sovvanor sen och bryta den här dåliga trenden med att vara vaken nästan hela nätterna och sova på dagarna. Det är i alla fall min sluga plan.

Jag har mått konstigt i några dagar nu och jag och E pratade om att vi båda har samma symptom. Fast hon mår ju som hon gör för att hon har Herman i magen förstås. Kan min kropp tro att den också är gravid? Jag mår lite illa, sover dåligt, känner konstiga smaker i munnen, har gått upp i vikt och har ont i kroppen. Kan det bli så?

Idag på ICA tittade E på nappar, själv gillar jag inte att liksom ta ut segern i förskott, jag vill vänta med sånt tills det är mer säkert att Herman kommer komma ut. Men herregud vad gulliga de var. De finaste hade glada hästar som motiv och så fanns det nappflaskor med valar på som jag också gillade jättemycket. Allt känns så bra!

Kväll

E sover i soffan. Hon körde bil i nästan åtta timmar idag så hon är väl trött.  Nu är hon grinig och vill inte vakna och hon slog mig på näsan när jag försökte väcka henne.  Planen var att gå till affären tillsammans för att köpa mjölk, men nu kanske jag går ensam. Först tänkte jag vara grinig tillbaka, som jag brukar vara, men nu har jag ångrat mig. Jag ska laga pannkaka till henne istället så blir hon nog glad.

Hej

Det var E som tyckte att jag borde pappablogga. Själv är jag lite tveksam men vi får väl se hur det kommer att fungera. Jag är alltså Hermans pappa. Herman är arbetsnamnet på mitt och Es barn som än så länge bara ser ut som en liten insekt enligt doktorn som tittade på honom med ultraljud. E är bara i sjätte veckan så kanske blir det ingen Herman överhuvudtaget, sånt kan man ju aldrig veta, men vi hoppas på det bästa!