Det är den sista juli. Vi är i vecka 30 nu och magen växer sig allt större.

En blogg om att vänta på att bli pappa.
Det är den sista juli. Vi är i vecka 30 nu och magen växer sig allt större.

E börjar bli alldeles trött av allt Hermans sparkande och vridande. Själv har jag börjat övningsköra. Man ska sikta högt så jag satsar på att ha körkort när Herman föds. Det är två månader och en vecka dit. Nu när jag så kaxigt har skrivit det här blir det ju pinsamt om jag misslyckas totalt och undvikande av pinsamheter är den bästa motivationen som man säger.
Här kommer några magbilder. Den första är tagen utanför vårt hus tidigare idag.

E (och Herman) spelar Wii.

En färsk bild på magen. Stilig va!

Idag blev det vecka 29 och enligt den där sidan som jag hela tiden länkar till är det armbågar och knän som Herman sticker ut mot livmoderväggarna. Vi har hela tiden trott att det är fötter. Tänk vad man lär sig saker hela tiden va.
Det regnar ute så mycket att nåt regnrekord visst är slaget. Trist tycker jag som gillar sol och att svettas som en gris. Men man kan inte få allt här i världen. I morgon är det fredag och då ska vi gå på fest. Godnatt.
Sen igår är vi i vecka 28 och idag fick Herman hicka för första gången. Vi är hemma hos min mamma där vi har spenderat nästan hela veckan. Hon och hennes man är bortresta och behövde någon som kunde vakta huset och vattna blommorna och då ställde vi glatt upp. Det är skönt att komma bort från staden ett tag.
På semester.

Idag hamnade vi i vecka 27 och idag avslutade vi föräldrautbildningen. Jag irriterade mig på barnmorskan som pratade om att det är viktigt att papporna ”hjälper till” med barnet när man kommer hem från BB. Som om vi vore någon slags hemhjälp. Jag tänker inte hjälpa till med barnet, jag tänker ta hand om det, tillsammans med E.
Så här ser magen ut idag. Det är exakt tre månader kvar till beräknad födsel.

Idag fick jag en ryggmassage av Herman. E låg bakom mig när vi tittade på film och Hermans sparkar kändes precis som en sån där massagestol, fast svagare förstås. Det var mysigt.
Vi har varit barnvakter åt Es systers tvillingar i ett par dagar nu. Två år är de och jag är evigt tacksam för att Herman bara är ett barn som dessutom inte kommer kunna gå (läs: springa runt som en liten galning och ha sönder saker) på ett bra tag. På föräldragruppenkursengrejen var det i och för sig en pappa som sa att man inte kan se om det är tvillingar, det är lätt att missa på ultraljudet och det syns inte på magen sa han. Men borde det inte synas på magen? Vi kan se hur Herman ålar omkring där inne och E känner precis hur han vänder på sig, då borde väl det märkas om det skulle vara två stycken bebisar?
Idag var vi på föräldrautbildningen igen. Mammorna fick hålla frysta gummihandskar i händerna tills det gjorde ont, och sen skulle de försöka tänka bort smärtan genom att andas rätt och sådär. E var jätteduktig. En annan mamma skrek att det gjorde ont och att hon inte ville hålla is. Vi fick testa akupunkturnålar också. Jag blev aldeles trött av min nål som satt mitt på huvudet.
Nu ska jag gå hem och klippa gräsmattan, sen ska vi äta pizza. I dag hamnade vi i vecka 26. Inte så illa!